Jag gick i sexan och hade precis fått en ny bästa kompis, Anna. Hon började i min klass i sexan och vi blev snabbt vänner. Vi var likadana, förstår ni. Högpresterande elever som känner sig misslyckade om de får mindre än mvg tillbaka på prov osv osv. Det fanns en stor skillnad dock: Anna var riktigt naturligt smal, vackert smal. Inga former, inget fett, ingenting. Bara smalhet. Jag däremot hade börjat få både bröst och höfter och detta var så förskräckligt fult när man jämförde mig med Anna, jag såg ju minst dubbelt så stor ut i mina ögon!

Så, jag började äta mindre. I skolan åt jag aldrig lunch längre och när jag var hemma så åt jag, bara det att jag åt mindre portioner. Det lönade sig faktiskt. På bara 2 månader hade jag gått ner 7 kg.

Dessvärre gick jag i en liten låg- & mellanstadieskola, så lärarna märkte att jag inte åt på luncherna, de ringde familjen och det blev kalabalik härhemma. Jag var ju bara 12 år, skulle jag verkligen förstöra för mig själv under resten av mitt liv och blabalbla, de pratade så mycket att jag inte brydde mig. Så jag började gå till matsalen på lunchen, bara för att familjen inte skulle bli inblandad. Jag tog en liten liten liten minimal bit av det som serverades, men lärarna kunde inte klaga längre för jag åt ju, även om det var extremt lite.