Att förklara hur jag känner är ganska svårt, det finns mycket jag vill säga men vet inte om jag kommer förklara mig så att andra fattar vad jag menar. Jag är rädd somfan för att bli lämnad själv igen (han lovade att alltid hålla i mig, att alltid va min vän men som vanligt så blev jag sviken). Han sårade mig genom att bara spela kall, så nu sitter jag här- försöker komma fram till ett svar om han är värd att gråta för eller inte, om han är värd att "kämpa för" (men borde det inte vara han som kämpar för mig?), om han är värd att ge makten till. Makten att få en att må så sjukt bra att man bosätter sig bland molnen, men om han är den som kan få en att må så bra är han självklart den som kan få en att må så sjukt dålig.Att ge honom makten att såra en, är det värt det? Jag försöker prata med mina vänner, men det är ingen som förstår att det jag känner sakta, väldigt sakta krossar mig inombords. Jag vill fortsätta le, men det gör så himla ont, allt som jag hade när livet mitt var perfekt rasar bit för bit. Kärlek - varför ska man tro på sånt? Det slutar bara med att man sårad gångpågång. Alla jag har litat på och vågat ge min kärlek och har krossat mig och aldrig riktigt pratat ärligt. Jag har levt i lögner och gått på dom varenda gång.