Jag glider runt i skolan. Har varit allmänt nere, alltså inte normalt "ana-nere", utan riktigt nere. Deprimerad, likgiltig, alla tecken liksom. Det är inte bra, det vet jag ju. Ändå kan jag inte förstå varför, jag är väl lycklig? Eller? Nej? Jag vet inte. Det är som att ingenting betyder något längre. Det enda jag har kvar är ana och allting känns så "slentrian" just nu. Äta, ångest, inte äta, stolthet, äta, ångest, inte äta, stolthet osv osv.

Jag vill vara mer än dethär. Jag vill gå tillbaka till min fejkfigur i skolan, för då verkade jag åtminstone lycklig, då kände jag saker. Just nu vet jag inte vad som är fel på mig, jag är bara... Jag bara är helt enkelt. Det är en bra förklaring.

Hoppas att ni mår bättre. <3